Så kan Sedligt likgiltig användas i en mening
- Och ändå var han mig personligen numera alldeles likgiltig.
- Nåväl, varför icke förhålla sig likgiltig mot dem alla, varför fästa den ringaste vikt vid något förflutet, närvarande eller tillkommande ?
- Om han visste hur innerligt likgiltig han är för sina fiender !
- Han påtog en likgiltig min, satte fram foten och stod och svängde med sin bukett av röda vallmor.
- När Brita hörde, att han upprepade hennes ord med kall, likgiltig röst, bröt med ens sanningen in på henne.
- Hon var orubbligt likgiltig.
- Han gick de mördande värjspetsarna till mötes med höststormar i sitt sinne, förödmjukad, likgiltig för smärta och död.
- Till sist sade hon i så långsam och likgiltig ton, att envar, som kände henne, kunde veta, att hon nu kom fram med sitt egentliga ärende :
- Det behagade henne, fast han var henne likgiltig och fast hon med saknad tänkte på sin herre.
- Hon befann sig i ett chocktillstånd och hon kände sig ledsen, likgiltig och svag.
- Är fäst mannen henne likgiltig ?
- Han stannar i ett hörn, så likgiltig som funnes för honom ingenting av intresse att se.
- Ingen människa kan gå likgiltig förbi sådant, försök, ni gamla, förståndiga människor, så få ni se om ni lyckas !
- Men där ute i världen är så mycket, mycket, som jag gick kall och likgiltig förbi.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
